Jag har fått möjlighet att läsa boken
Vegomyten : maten, rättvisan och en hållbar framtid och är skriven av
Lierre Keith.
Lierre var själv vegan/vegetarian i en stor del av sitt liv och trodde att detta var det enda rätta sättet att äta och må bra. Tillslut mådde hon så dåligt så att hon lämnade den dieten och gick istället över till en diet som mer liknar stenålderskost (paleo).
Första delen av boken är delvis litet seg och flumig. Hon förklarar där varför jorden inte kommer att klara av att vi fortsätter med det jordbruk och den djurnäring som vi har idag. När man läser lite recensioner av boken på Adlibris så är det många som menar att hon bara "ger sig på" vegetarianer, men jag tycker att hon också kritiserar den industriella djuruppfödning som är vanligast i västvärlden. Istället vill hon att vi går tillbaka till hur det var mer förr där man föder upp djuren på gräs eller deras naturliga föda, vilket då också gör att jordarna blir gödslade naturligt.
Hon menar att dagens system, där man odlar mycket spannmål inte är hållbart då de bl.a. använder syntetiskt gödningsmedel som använder fossila bränslen (som vi ju inte har obegränsad tillgång på) och att det inte är hållbart i längden. Hon skriver t.ex. att en typisk bondgård 1940 producerade två kalorier matenergi för varje kalori fossilt energi som användes. Och idag använder vi så mycket maskiner, bekämpningsmedel, konstgödsel för att producera spannmål så att måttet istället är att det går åt 4-10 kalorier fossil energi för att producera 1 kcal matenergi. Då de flesta grödor är ettåriga växter så förstörs också matjorden mer och mer.
Andra saker hon tar upp är politiken (i USA) påverkar jordbruket genom att staten subventionerar jordbruket och hur man måste producera mer än vad som behövs för att gå med vinst. Detta överflöd av spannmål säljer man då som mat till djur och exporterar till "fattiga länder". Genom att spannmålen är subventionerade av den amerikanska staten blir den så billig i dessa länder att deras egna bönder inte kan konkurrera med dessa priser (trots att de skall fraktas över hela världen) och de lokal bönderna slås då ut.
Hon beskriver vad som händer med djur som inte får äta sin naturliga föda och hur den industriella djurhållningen skapar sjuka djur. Hon tar upp några vanliga föreställningar som vegetarianer har och förklarar varför de tänker fel, som t.ex. med hur mycket vatten det går åt till att föda upp nötkreatur jämfört med vete. Vegetarianer menar att det går åt mycket mer vatten när man föder upp djur än när man odlar spannmål (som t.ex. vete), men Lierre visar hur dessa siffror inte stämmer om man ser till hur mycket energi och näringsämnen som man för från de olika livsmedlen.
Hon kritiserar hur vegetarianer anser att de inte dödar djur med deras kost genom att förklara att det på grund av att man bl.a. odlar spannmål på stora områden där det förut har funnits ett stort djurliv visst "dödar djur". Att man genom jordbruket också förgiftar och utnyttjar vattendrag, vilket minskar beståndet av fisk. Hon menar att i det naturliga kretsloppet krävs det att djur dör för att växter skall växa.
Andra delen av boken handlar mer om vilken kost vi åt förr, hur olika livsmedel påverkar oss och hur hon tycker att vi skall äta. Denna del är enligt mig inte lika flummig och är mer intressant. Jag känner igen en hel del från mina paleoböcker och det man läser på paleobloggar. Hon tar t.ex. upp hur lektiner från spannmål påverkar oss negativt och att autoimmuna sjukdomar som t.ex. MS och reumatisk artrit inte verkade finnas innan vi började med jordbruk. Vi får veta hur socker och komplexa kolhydrater påverkar oss och vårt insulin. Hon går igenom vetenskapen kring animaliskt fett och kolesterol och hur det inte stämmer att detta är dåligt för människor. Hon tar också upp olika mineraler (som t.ex. zink), vitaminer (som t.ex. A, B12, och D-vitamin) och även omega-3 fetter och hur dessa näringsämnen kan vara svåra att få i sig eller omvandla om man äter en vegankost.
I en del skriver hon om hur en kost med lite animaliskt fett och bara vegetabiliska proteiner gör att man lättare får ett dåligt humör och depression. Det beror bl.a. på att kosten innehåller mindre proteiner som t.ex. tryptofan som bl.a omvandlas till serotonin. Hon menar också att veganer har ett stort sockersug på grund av bl.a. för få proteiner av god kvalitetet. Andra saker som tas upp är sojan och hur konsumtion av den är dåligt för oss och våra barn.
Det finns en lång lista på olika hänvisningar/referenser i boken, men tyvärr så är det inte till så många vetenskapliga artiklar utan mer ofta till andra böcker. Känns lite jobbigt att man skall behöva skaffa dessa böcker för att se vilka artiklar de hänvisar till med sina påståenden (om de nu har några).
Mina tankar
Jag tycker boken är intressant, men ibland blir den lite för flummig (framförallt i första delen av boken). Men i och med att jag inte haft många av de tankar som Lierre skriver att vegetarianer har så kanske den delen är intressantare för den som är vegetarian/vegan. Mina tankar är att det aldrig kommer att få alla att äta en kost som är hållbar för vår jord. Framförallt när vi är så många, vilket hon också tar upp i boken. Men om man i varje fall tar med sig något från boken, så kommer vi komma närmare att ta hand om vår jord. Även om boken tar upp en hel del fakta om varför man inte bör äta en vegetarisk kost (framförallt om den framförallt kommer från spannmål), så hade jag gärna sett att en större del handlat om varför en vegetarisk kost inte är så bra för oss.
Jag tycker att den som är vegetarian eller vegan bör läsa denna bok då den kan få folk att tänka på lite andra sätt än de brukar.
Bokfakta
Optimal Förlag/Pagina Förlag
Utgavs 2009 (även den svenska översättningen)
Orginaltitel: The Vegetarian Myth - Food, Justice and Sustainability
289 sidor
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Inlägg
