fredag 18 februari 2011

Att hjälpa andra.....

... är en av de roligaste sakerna med mitt jobb.

Har en PT-kund, som länge har haft smärta i ryggen. Har varit hos sjukgymnaster (inte hos oss) men det har inte hjälpt. Nu tog hon kontakt med mig och vi har träffats ett par gånger och hon känner sig redan bättre.
Förut har hon knappt vågat röra sig (gå/träna), men nu har hon skaffat ett löpband hemma och om hon tänker på hur hon går så kan hon även ta längre promenader med hunden. Vi har jobbat med väldigt grundläggande bålstabilitetsövningar för att hon skall lära sig hitta de stabiliserande musklerna. Vi har använt Biofeedback med PBU-Stabilizer (se bild). Genom att lägga den upplåsbara kudden under svanken och att sedan göra olika rörelser med armar och/eller ben så kan man se om man ändra trycket i svanken (dvs krummar eller svankar). Man ser då väldigt små förändringar i trycket och det är faktiskt väldigt jobbigt även för mig som jag anser vara rätt bra tränad. Vi har också jobbat mycket med stretching av höftböjare, säte och framsida lår, trots att en sjukgymnast innan menade att hon inte skulle stretcha då hon var överrörlig. Detta stämde inte med de fynd som jag gjorde när jag kollade hennes rörlighet. Får t.o.m. bromsa henne lite då hon vill träna hemma på övningarna flera gånger per dag. Talade om att dessa muskler också måste vila lite då och då.

Hon har egentligen så stora problem så att hon skulle kunna vara patient här, men när jag föreslog att hon kunde träffa en av våra sjukgymnaster och sedan träna med mig på remiss, så ville hon inte göra det. Hon tyckte det kändes bra mentalt att få träna "friskt" även om det blir betydligt dyrare (dessutom åker hon 9 mil för att träffa mig). Postivt förvånad eftersom man är ganska van vid att alla som har problem tycker att deras träning skall vara subventionerad av sjukvården, trots att alla vi andra skall betala den när vi tränar för att inte bli sjuka. Nu menar jag inte att man inte skall få träna på remiss, utan det finns många exempel på de som jag tycker skall träna med subvention av sjukvården. Men om man klarar sin träning själv och måste träna för att hålla sina besvär borta (konstaterats att man inte blir bättre med hjälp av behandling) så tycker jag att man borde stå för träningen själv (som vi andra, som tränar för att inte bli sjuka). Hos oss får alla träna i gymmet oavsett om det sker på remiss eller att man bekostar det själv.

Ett annat sätt att se det på är att staten kanske borde subventionera träning (till en viss nivå) för alla. Vi vet ju alla vilka hälsofördelar som fysisk aktivitet ger och man brukar säga att om man hittade ett piller som har alla de positiva egenskaperna för hälsan som träning har så skulle det bli den största storsäljaren på apoteket. Tror faktiskt inte att det skulle bli så dyrt. Folk skull vara friskare och mer på jobbet, sjukskrivningarna skulle minska och vårdplatser för diabetes, hjärt/kärlsjukdomar och mycket annat skulle minska. På Ortopeden skulle fallolyckorna minska, men det kanske skulle bli en ökning av skador (stukade fötter mm) från träningen (det är ju inte helt riskfritt), så det där kanske det jämnar ut sig. Folk skulle vara gladare och piggare så hela samhället skulle vara bättre. Eller vad tror du?

Här lite läsning om FAR (Fysisk aktivitet på recept) som är ett bra iniativ för att få folk med sjukdomar att röra på sig för att bli bättre.

http://bjsm.bmj.com/content/45/3/158.full.pdf
http://bjsm.bmj.com/content/45/3/157.full.pdf

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar