Kärlek på gymmet!

Läste precis en artikel om att man ofta möter sin kärlek på gymmet.
Framförallt att man blir kär i sin PT eftersom man kommer varandra så nära och lär känna varandra när man träffas ofta. Själva beröringen verkar också ha en central roll. "Den senaste hjärnforskningen har givit oss nya rön om hur beröring skapar emotionella band. Tidigare har uppfattningen varit att beröring uteslutande signaleras i snabbt ledande nervfibrer, medan temperatur och smärta signaleras i mer långsamt ledande nerver. Nu har man upptäckt ett nytt känselsystem i människans hud som består av långsamt ledande nervfibrer som svarar på lätt beröring, av den typ vi använder för att röra någon ömsint:
–Stimulering av dessa nervtrådar aktiverar en del av hjärnan som kallas insula, som är en av de strukturer i hjärnan som bearbetar känslor. Vår forskning tyder på att detta känselsystem utvecklats just för att överföra emotionell information, säger Håkan Olausson, docent i klinisk neurofysiologi."

"Svenska Tanja Djelevic (Min kommentar : Vinn hennes bok) arbetar som personlig tränare i Los Angeles med klienter som Uma Thurman, Kate Beckinsale och Pink på sitt samvete, och bekräftar att det händer relativt ofta bland kollegorna. Det är inte svårt att förstå varför, menar Tanja Djelevic:
–Man träffas flera gånger i veckan, har kul tillsammans och kämpar mot gemensamma mål. Men man pratar också om allvarligare ämnen som kroppen och självbilden, och här kommer man ofta sina klienter nära – de blottar osäkerheter och svagheter. Till detta kommer adrenalin, endorfiner och att man tar i varandra."

Nu tror jag inte det hänt "drabbat" mig att någon blivit kär i mig, men jag har ju inte det nära PT-arbetet i mitt jobb. Däremot så träffade jag min sambo på gymmet. Började prata med henne efter ett box-pass och så möttes vi några gånger på stretchmattan.
Läs hela artikeln från Svenska Dagbladet "Kärlek byggs upp på gym"